Dag 8 13/4

Cagari-Paradiset-Frasier Island!

Ah vilken helt underbar dag! Jag vet nastan inte vart jag ska borja. Kl 4.45 ringde klockan och vi hoppade pigga upp ur sangen (ganska sant faktiskt). Vid 5.35 kom bilen som skulle ta oss till Noosa och byte till adventure bussen ut pa Frasier island! Vi var 17 st i var buss och det var 4a bussar som begav sig norr over mot Frasier Island vid 7 tiden. Halv 9 var pit stop nr1: breakefast tea (kaffe/te och kaka).

Sen vidare mot Farjan over till on. Frasier Island ar varldens storsta sando (vi larde ju ss exakt hur stor den var men det har jag redan glomt, fy) Och det var nu det borjade! det otroliga och nast intill magiska! Aboriginerna som tidigare bodde pa on (utrotades av europeerna) kallade on for cagari eller paradiset och nagonting ligger det i det! Jag kanner verligen livet i mig efter denna dagen (for att citera en av astrid lindgrens figurer) Trots att det var mulet hela dagen och det kom nagon regnskur och mesta delen av dagen spenderades i bussen skumpandes runt mellan olika platser mar jag sa himla bra! Det ar en sa himla skon kansla! Lite tungt har det varit har nar det har varit sa daligt vader men nu kanns det mycket battre!

Iallafall, pit stop nr2: Vandring i regnskogen och lunch vid central station. Har var tidigare centralstation for tagen som transporterade virke fran ons alla horn till kusten. En helt underbar natur och tillika lunch. Var en massa olika sallader och sa grillad korv och fisk! Och saklart fri tillgang till ol, vin och alkoholfritt. Som tidigare pa var resa ar vi ju inte sena pa att ta ett glas vin eller tva!


Nu vidare mot pit stop nr3: Lake McKenzie. En av 42 sotvattensjoar pa on. Klarblatt vatten pa 24grader. Mycket valkomnande dopp. Trots att det var mulet var det varmt och fuktigt i luften. Har stannade vi 45 minuter. Efter detta var det dags att borja atervanda mot bilfarjan, dock crusade vi runt pa on nagon timme till och fick hora historien om hur on fick sitt engelska namn! For att gora en lang historia kort kommer namnet fran en kaptens hustru vid namn Elisa McKenzie som efter att varit tillfangatagen av aboriginer spred osanning om hur hemska de var. Detta ledde till att britterna slutade flytta hit ett tag under slutet av 1800 talet. Vi akte langs ons ostkust langs starnden och det var sa vackert. tyvarr kan man inte bada i havet runt on pga hajarna men ogonen gillade iallafall vad de sag! Helt otroligt!


Nar vi var tillbaka pa fastlandet borjade osregnet och det har hallitpa sedan dess. Och nar jag sager osregn sa menar jag verkligen osregn. Himlen oppnade sig! Pa vagen hem var det oversvamningar langs hela vagen och korna simmade i sina hagar! Far val se om vi vaknar inatt med vatten upp till hakan! Skulle inte vara helt otroligt!
Nu ar vi iallafall hemma och ska nog ta och gora kvall snart, kanner mig valdigt trott.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0